Langseth växlar spår med ny film

Erika (Alicia Vikander) har det som många kvinnor drömmer om: en inkomstbringande karriär som inredningsarkitekt, en vacker våning, en omtänksam pojkvän och ett barn på väg.

Det är upptakten till Lisa Langseths film ”Hotell”, som hade premiär den 4 oktober. Liksom i förra ﬁlmen har Alicia Vikander huvudrollen.

Erika är van att planera både åt sig själv och åt andra, och hon har bestämt att hon ska föda med kejsarsnitt. Hon har inrett barnkammaren och beställt ett skötbord. Men det blir inte som hon tänkt sig. Barnet föds för tidigt med en hjärnskada.

Pojken måste stanna kvar på sjukhus en tid. Erika vill varken röra vid barnet eller se det. Sambon Oskar (Simon J. Berger) får ta på sig modersrollen, medan Erika försöker hantera sin depression. Hon hamnar i gruppterapi, där hon möter andra som bär på trauman. Det är den modersfixerade Rikard (David Dencik), som är besatt av mayaindianer och tortyr, den bedagade Pernilla (Anna Bjelkerud), som drömmer om att ha sex med en helt främmande man, den skygga Ann-Sofi (Mira Eklund), som blivit mobbad och våldtagen, och den inbundne Peter (Henrik Norlén), som vill lämna sin fru.

Stora livsfrågor
Filmen tar upp ett antal stora livsfrågor. Av central betydelse är hotellmetaforen, som kan avse såväl det nyfödda barnets tillvaro som den vuxnes förmåga att skifta personlighet efter humör. Namnet på filmen syftar samtidigt på hur Erika och de andra gruppmedlemmarna på egen hand fortsätter terapin på olika hotell.

”Hotell” växlar in på det ena stickspåret efter det andra, samtidigt som deltagarna visar prov på fantasi, när det gäller att lösa varandras problem. Fria associationer genomsyrar en stor del av filmen, som undersöker vad en personlighet är. Erika måste fly från sin vardag för att hitta sig själv.

I en intervju med TT säger Lisa Langseth att hon alltid har ”grottat runt i frågor om vad som är ett jag, hur man blir den man har blivit och hur mycket man kan förändra sig själv”.

Detta är angelägna ämnen i en tid, då mycket handlar om yta, vare sig vi tillbringar dagen med “Dr. Phil” och ”Big Brother” eller med Facebook. Men man förväntar sig mer än en handling som liknar teves dokusåpor, där olika människor måste samarbeta i en sluten miljö.

Knappast överraskande
Upplösningen på ﬁlmen är knappast överraskande, och man hade hoppats på någon form av twist. Alicia Vikanders rolltolkning lyfter ändå storyn, samtidigt som hon får god hjälp av de andra skådespelarna.

Genom att teamet använt steadicam, som ger operatören stor möjlighet att röra sig med kameran, kommer vi händelserna nära. Efter förlossningsscenen ﬂyttar sig bildvinkeln 180 grader runt Erika. Det tycks vara regissörens sätt att belysa huvudpersonens villrådighet och oro i den situationen.

”Hotell” uppvisar likheter både med Sofia Coppolas film ”Lost in Translation”, som utspelar sig i hotellmiljö, och med Lars von Triers film ”Idioterna”, som porträtterar labila människor. Filmen rör vid ett antal tabubelagda ämnen, såsom fosterskada, perversion och psykisk ohälsa.

Terapideltagarna får hjälp att komma ur sin ångest genom att våga vara som de egentligen är. Det hade gagnat ﬁlmen om Lisa Langseths manus vågat ta ut svängarna mer.